Majoriteten av världens fattiga lever i länder där det finns rikligt med naturresurser. En hållbar, effektiv och demokratisk administration av naturresurserna garanterar att mineralerna, skogarna och vattenresurserna gagnar också de fattiga människorna.
Alltid kommer de fattigaste inte åt att njuta av inkomsterna från sitt hemlands naturresurser. Speciellt vinsterna från gruvverksamheten hamnar i händerna på utländska företag och en minoritet inom landet.
Till exempel i Niger står försäljningen av uran för 64 proent av landet exportinkomster, men bara en bråkdel av pengarna gagnar de fattiga människorna genom offentlig hälsovårds- och utbildningsservice.
Också olaglig skogsavverkning och illegal handel med trä tar ifrån utvecklingsländernas fattiga deras möjligheter att höja sin levnadsstandard med hjälp av arbets-, försäljnings- eller skatteinkomster från naturresurserna.
Att administrera naturresurserna rättvisare än vad nu görs kräver av utvecklingsländerna att de minskar korruptionen och gör administrationen mer genomskinlig. Av företagen krävs ansvarstagande, öppenhet och genomskinlighet.
Till exempel i Europeiska unionens FLEGT-program kontrollerar importörerna trävirkets laglighet innan det kan säljas inom EU.
Befolkningstillväxten, urbaniseringen och klimatförändringen får människorna att tävla om de krympande naturresurserna och markerna. I många länder tvistar människor också om landägande, administration och rätt att bruka marken.
Redan nu lever en fjärdedel av utvecklingsländernas befolkning på ekologiskt känsliga områden som berg, floddeltan och i närheten av öknar.
Läget blir ännu svårare då andningsluften, vattendragen och jordmånen förorenas och annan miljöförstöring sätter in. Det hotar människornas välmående och naturens mångfald.
Speciellt skogarna och tillgången på rent vatten är kopplade till utveckling, trygghet och att minska fattigdomen.
Av jordklotets vattenresurser är cirka tre procent sötvatten, som är oumbärligt för människan. Av det är bara en procent lättillgängligt i sjöar, floder och dammar. En stor del av vattnet är förorenat av samhällenas och industriernas avfallsvatten samt av lantbrukets gödsel och bekämpningsmedel.
Jordklotets vattenresurser fördelar sig ojämnt. Minst sött vatten finns det i Afrika, Asien och Mellanöstern.
Då floder och grundvatten ligger på flera länders område leder det till tvister mellan länderna, som på Nilens, Jordans, Eufrats, Tigris och Indus avrinningsområden. Striden om knappt och dyrt prissatt vatten skapar problem också inom länder.
Över en miljard människor tvingas klara sig utan rent vatten. FN uppskattar att hela två tredjedelar av jordens befolkning kommer att lida av vattenbrist inom år 2025.
Vattenbristen förvärras av:
En tredejedel av världens jordareal är täckt av skogar. Under de två senaste årtiondena har speciellt de tropiska regnskogarna huggits ned till åkrar i miljontals hektar.
Under den allra senaste tiden har röjningstakten ändå bromsats upp speciellt i Indonesien och Brasilien. Också omfattande trädplanteringar på olika håll i världen har reducerat skogsminskningen.
För tillfället får en miljard människor direkt eller indirekt sin utkomst från skogen.
Vid sidan om trä får människan mat, medicin och energi från skogen. Till exempel i Afrika används 90 procent av alla fällda träd till ved. Skogen erbjuder också människan möjligheter till rekreation och turism.
Skogarna kan dessutom
FN:s sjunde millenniemål för utvecklingen försöker trygga en hållbar utveckling för miljön.
En hållbar administration av naturresurserna och miljöskyddet är tyngdpunkter för Finlands utvecklingspolitik och - samarbete. Finland stöder utvecklingsländerna bland annat då det gäller förnybar energi, naturens mångfald och fattiga människors landrättigheter. Finland betonar ursprungsfolkens rättigheter att använda naturresurserna.
