En fattig människa kan inte sköta om sina egna basbehov och delta fullödigt i samhället. Under de senaste åren har fattigdomen minskat speciellt i östra Asien. Samtidigt har inkomst- och förmögenhetsskillnaderna mellan människor vuxit.
I vardagligt tal betyder fattig en människa som inte har pengar. Ofta definieras fattigdom i förhållande till pengar och egendom. Som mätare används en människas inkomster och egendom.
Enligt Världsbanken lever en människa i absolut fattigdom om hon måste klara sig med en euro om dagen. För tillfället lever 1,3 miljarder människor i fattigdom. Strax under 2,5 miljarder människor måste klara sig på drygt 1,5 euro om dagen.
Men inkomstfattigdom är bara en av fattigdomens många aspekter som också innefattar
Med en bred definition är fattigdom oförmåga att sköta om sina egna basbehov och delta fullödigt i samhället.
I utvecklingsländerna är fattigdomen oftast absolut. Det betyder att en människa inte kan skaffa bostad, mat eller kläder på ett sätt som ens uppfyller basbehovern.
I industriländerna är fattigdomen oftast relativ. Det betyder att fattiga människor inte klarar av att nå minimilevnadsstandarden i sitt samhälle. Sådan fattigdom definieras ofta som en procentandel av samhällets genomsnittliga inkomst.
Orsakerna till och följderna av fattigdomen går in i varandra.
Till exempel befolkningstillväxten orsakar fattigdom både i familjer och samhällen då de från tidigare knappa resurserna måste fördelas på en ännu större mängd människor. Befolkningstillväxten nollar också nyttan av den ekonomiska tillväxten.
Å andra sidan behöver de fattiga familjerna fortfarande många barn som arbetskraft och för att trygga ålderdomen.
På motsvarande sätt klarar en fattig och hungrig människa inte av att studera eller arbeta, vilket ytterligare försvagar hennes möjligheter att förbättra sin inkomst.
Fattigdomen förklaras också av
I många utvecklingsländer har den ekonomiska tillväxten skapat arbetsplatser och hjälpt människor att bli förmögnare. Till exempel i Kina har miljoner människor lyckats förbättra sin materiella levnadsstandard.
Under de senaste trettio åren har fattigdomen i världen minskar betydligt. Åt 1981 levde över hälften av utvecklingsländernas befolkning i absolut fattigdom, nu är andelen 22 procent.
Men frukterna av den ekonomiska tillväxten har ändå inte fördelats jämnt. Inkomst- och förmögenhetsskillnaderna har under de senaste åren vuxit inom och mellan länder. Till exempel i Moçambique tjänade den rikaste tiondedelen år 2008 nästan tjugo gånger mer än landets fattigaste tiondedel.
Samtidigt lever många människor i en ekonomiskt osäker situation där vilken som helt kris, även om den är tillfällig, kan leda till fattigdom.
Det kan vara frågan om att familjeförsörjaren dör eller blir sjuk, att baslivsmedlen stiger i pris eller att en naturkatastrof förstör familjens levebröd.
Att minska fattigdomen kräver bland annat
Det första av FN:s millenniemål för utvecklingen försöker halvera den absoluta fattigdomen och hungern fram till år 2015. Också de andra millenniemålen minskar fattigdomen.
Att minska fattigdomen är det viktigaste målet för Finlands utvecklingspolitik. Finland försöker också minska den ekonomiska och sociala ojämlikheten.
Speciell uppmärksamhet fäster Finland vid sårbara, lätt marginaliserade och diskriminerade människors rättigheter och likvärdiga möjligheter att delta.
Källor:
Uppdaterat 25.7.2012