Inom utvecklingssamarbetet talar man ofta om långa tidscykler och trög takt. Men sett ur en utvecklingsarbetares synvinkel kan tempot vara ganska högt ibland.
Kristiina Lähde hade arbetat som teknisk chefsrådgivare i Sydafrika i tre års tid. I början av juni fick hon veta sin följande post som skulle bli Tanzania. Samma månad packade hon ihop sitt hem i Sydafrika och i augusti började hon med sina nya arbetsuppgifter i Dar es Salaam, Tanzania.
Anbudstävlingen för projektet försiggick på våren, och intervjuer med teamen hölls i slutet av maj i samband med ett innovationsforum i Helsingfors.
”I början går det åt överraskande mycket tid till praktiska arrangemang, både hemma och på jobbet” berättade Kristiina Lähde i mitten av augusti. ”På arbetsplatsen finns till exempel ännu inga stolar eller arbetsbord eftersom anskaffningarna görs enligt de lokala anskaffningsrutinerna. Därför har jag jobbat lite här och där, där det har funnits nätuppkoppling. Att öppna ett bankkonto för projektet tog också mycket tid och krävde många stämplar av notarier.”
Trots att de praktiska arrangemangen gått trögt ser Lähde många positiva saker. ”Det finns många entusiastiska människor här som ser många möjligheter i it- och innovationsbranschen. Vi behöver inte börja från noll. Mycket är redan på gång, och kan säkert drivas vidare” säger hon glatt.
Skillnaderna i det teknologiska kunnandet mellan Afrikas teknologiska föregångare, Sydafrika, och Tanzania är stora. ”Också här i Tanzania finns det fiffigt och kunnigt folk men utrustningen vandrar i barnskor. Eldistributionen är till exempel en flaskhals, och vetenskapsministeriet fick först nyligen en generator som tar över om elavbrott inträffar.”
Från Sydafrika hämtade Lähde med sig kontakter och fungerande metoder som hon tror att man kan tillämpa på förhållandena i Tanzania.
”Jag har redan hunnit besöka en lokal ungdomsorganisation som har liknande verksamhet som R-Labs i Kapstaden: telefonrådgivning där man kan tala om sexuell hälsa, droger och annat som har med unga människors liv att göra. De mobiltjänster som R-Labs har utvecklat, och deras utnyttjande av sociala medier när man vill lösa problem, intresserar tanzanierna i hög grad” berättar hon.
Omständigheterna och utgångspunkterna är förstås olika, men Lähde tror på utbyte av erfarenheter och lärdom via misstag. De unga it-företagarna i Tanzania har redan bildat nätverk, exempelvis Mobile Mondayträffarna och Startup Tanzanianätet.
”Jag har också nytta av mina goda kontakter till universitetsvärlden i Finland och på andra håll” säger Lähde.
Informationssamhället och innovationer är mindre konkreta ämnen än exempelvis vattenprojekt, påpekar hon. ”Det är viktigt att ta reda på var det finns ett sug, ett behov - vad som är på gång som verkar vettigt och som passar in i programmets ramar. Att driva på alltför aktivt fungerar sämre i så här abstrakta projekt, och gamla modeller lönar det sig inte att kopiera.”
Enligt Lähde är det viktigaste att hitta organisationer som själva tar itu med ämnet. Utgångspunkten ska vara de tanzaniska männiksornas och organisationernas synvinkel, påpekar hon.
Förutom Kristiina Lähde jobbar en annan finländare med samma projekt; det är biträdande sakkunniga Jukka Siltanen som hoppade på projektet i september.
Marja-Leena Kultanen
När Kristiina Lähde valdes höll utrikesministeriet först en anbudstävlan, där man sållade fram den bästa sakkunskapen för att förverkliga det projekt som man hade fastslagit tillsammans med Tanzania.
”Alla i branschen kände till att anbudstävlingen var under beredning” berättar Lähde. ”Alla funderade redan i god tid på vem man skulle utse som teknisk chefsrådgivare eftersom den personen utgör en viktig del av offerten”.
De slutgiltiga kraven klarnar först när anbudstävlingen utlyses.
Det är en intensiv process att ta fram ett anbud, berättar Kristiina Lähde. ”Själv deltog jag från Sydafrika med hjälp av Skype och mejl” berättar hon.
De team som har lämnat in anbud intervjuas innan det slutgiltiga beslutet tas.
”Intervjuerna hölls i samband med ett innovationsforum i Helsingfors som ordnades i slutet av maj, så de tanzaniska beslutsfattarna befann sig i Finland då. Intervjun tog ungefär en timme och då skulle man föra fram sina egna erfarenheter, företagets bakgrund samt sina visioner om hur projektet ska genomföras” säger Lähde.
”När jag åkte till Sydafrika var situationen en annan. Jag hade inte deltagit vare sig i utvecklingssamarbete eller i offentliga sektorns anbudsförfaranden. Nu var det lättare att motivera mina åsikter, när jag hade mera kunskap att ta ur. Fast alla länder är naturligtvis olika.”
När det gäller finländska utvecklingssamarbetsprojekt sker både ansökningar och beslut relativt snabbt. Vanligtvis har de sökande 3-6 veckor på sig att lämna in sina anbud, och när de har intervjuats tas besluten inom några arbetsdagar. När anbuden ska bedömas och teamen intervjuas deltar representanter från partnerländerna, och de är vanligtvis i Finland i bara några dagar.
Uppdaterat 28.10.2011