I Nepal får kvinnliga journalister bana sig vägen själv

I Nepal väntar man sig inte mycket av kvinnorna, och ibland kan den inställningen vara till nytta. På grund av undervärderingen kan kvinnliga journalister ibland få tillträde till platser dit andra inte kan ta sig, säger redaktören och regissören Subina Shrestha.

Subina Shrestha har två barn och är sin familjs huvudsakliga försörjare. Det är ganska ovanligt i Nepal. Foto: Teija Laakso

Kameran visar ett mörkt och dystert rum, där en kvinna håller på att föda barn i halvstående ställning medan hennes barn och byns kvinnor stökar omkring i rummet. Byns barnmorska steriliserar inte instrumenten, flickbabyn faller på det kalla stengolvet, och blodfläckar på golvet täcks över med sågspån.

Eländiga förlossningsomständigheter är vardag för de flesta kvinnor i Nepal, berättar den nepalesiska redaktören och regissören Subina Shrestha, som är den som filmade den nyss beskrivna scenen för ett par år sedan. Hennes reportage har visats på internationella kanaler så som BBC och Al-Jazeera.

Shrestha var själv gravid när hon gav sig iväg till den avlägsna trakten Accham för att ta reda på varför så många nepalesiska kvinnor dör under förlossningen. Resultatet blev dokumentären Birth in Nepal.

Under Nepals tioåriga inbördeskrig var det vanligare att dö på grund av graviditet än av våld. Shrestha som bodde i en stad fick saklig vård, men läget är ett annat på landsbygderna. ”Många av kvinnorna i trakten har inte tillgång till någon som helst hälsovård. Det enda ställe dit de kan vända sig är regionsjukhusen. Avstånden är långa och det saknas ofta både vägar, transportmedel och pengar”, beskriver hon.

I byn som Shrestha besökte fanns det till exempel en enda sjuksköterska som man kunde kalla på, och det gjordes oftast först när komplikationerna redan hade tillstött. Till närmaste sjukhus var det fem timmars resa.

Smutsiga kvinnor göms undan

Mammornas dåliga hälsa reflekterar kvinnornas ställning, som också annars är usel. Flickor börjar arbeta som små, och fortsätter med tungt arbete som vuxna. På grund av sin svaga position och bristen på preventivmedel är många kvinnor ständigt gravida, och man satsar inte gärna pengar på deras hälsa.

Dessutom plågas kvinnorna av primitiva traditioner, som att de ska isoleras i enkla skjul när de har mens för att inte besudla andra.

Shrestha tror att kvinnor och flickor behöver utbildning, och insikter i att de också är viktiga och speciella, förutom att de behöver hälsovårdstjänster.

”Om man behandlar människor som skit redan från början, så tror de själva att de är det, och behandlar sedan andra människor på samma sätt. Men om flickor får känna sig speciella påverkar deras inställning deras barns hälsa och skolgång, och saker och ting börjar bli bättre”, konstaterar hon.

Undervärdering gick att utnyttja

Shresthas eget liv skiljer sig mycket från landsortskvinnornas. Hon har fått producera, regissera, filma och skriva manuskript till belönade nyhetsreportage, dokumentärer och filmer, vilkas ämnen varierat från nepalesiska ungdomars liv till maoistgerillans problem.

Det är ovanligt i Nepal enligt Shrestha – man ser inte just kvinnliga journalister. Enligt henne är det delvis kvinnornas eget fel.

”Journalism är inget nio till fem-jobb. Många kvinnor vill inte resa till platser som är farliga eller annorlunda”.

För många människor är det svårt att acceptera att en kvinna arbetar som regissör. Shrestha har själv upplevt det, men konstaterar att det också är till nytta att vara kvinna. Kvinnor undervärderas, och det är delvis därför som hon har lyckats göra reportage från ett slutet och auktoritärt land som Burma. ”Jag är nepales och man väntar sig inte mycket av kvinnor i Nepal. Ingen väntade sig att jag skulle åka till Burma och rapportera. Jag bara gick in på ambassaden och låtsades vara turist” berättar hon.

Flickorna gör sig hörda

Även om kvinnornas ställning fortfarande är usel i Nepal, tycker Shrestha att det har skett framsteg på de senaste åren. Efter att könskvoterna togs i bruk har kvinnornas andel av den grundlagsstiftande församlingen ökat till 33 procent. ”På vissa områden på landsbygden, där man aldrig har lyssnat på kvinnorna har de nu blivit mycket mera initiativrika. Och i skolorna har små flickor börjat göra sig hörda” berättar hon.

Kvinnornas hälsa har också blivit bättre, tack vare regeringens och biståndsgivarnas arbete. I byarna har man till exempel utbildat frivilliga hälsovårdare och staten ersätter kvinnor för de resor de gör för att föda sina barn på kliniker.

Och under de senaste tjugo åren har mödradödligheten minskat med mer än hälften: år 1990 dog 870 av 100 000 kvinnor per förlossning, år 2008 dog bara 380 av 100 000. I Finland är motsvarande siffra lägre än 10. 

Subina Shrestha besökte Tammerfors filmfestival i början av mars.

Teija Laakso / maailma.net